Ett armbandsur består utav flera olika delar. Så fort du börjar kolla in klockor eller pratar med en urmakare, kanske när du har fått ett kostnadsförslag på en service, så kommer du med stor sannolikhet att stöta på en hel del olika begrepp som inte alltid är självklara. För att underlätta för dig så har vi satt ihop en liten guide till en klockas olika delar där vi tar en närmare titt på armbandsurets olika detaljer. Delarna vi ska titta närmare på är boetten, glaset, tavlan och visarna. En genomgång av olika typer av länkar och band hittar du här (länk till artikeln om det).
Boett
Boetten är egentligen ett samlingsnamn för flera olika delar som fungerar som klockans ”hus”. Den har som uppgift att skydda urverket ifrån fukt, damm och smuts. Det finns en hel del olika typer av boetter men för enkelhetens skull utgår vi från den vanligaste typen med i form av någon sorts standardboett. En typisk boett består oftast av delarna mellanboett, glasring, vridring, bakboett och krona.
Mellanboetten är den del som håller ihop alla delar och är fäst i själva urverket med hjälp av något som kallas för verktungor och skruv. Glaset trycks vanligen fast i glasringen med hjälp av en packning i plast och därefter trycker man fast allt på mellanboetten med samma metod.
Mellanboetten innefattar också den del av klockan som brukar kallas för bandhornen vilket är den del av klockan där man fäster bandet
Kronan på klockan är det lilla ”handtaget” som sitter på sidan av klockan. Den har en viktig praktisk funktion och är en viktig del i klockans design. Den praktiska funktionen innebär att det är kronan som används för att exempelvis ställa tid och datum.
Ofta pratar man om ifall en krona är skruvad eller en sk tryckkrona. En skruvad, eller gängad, krona är konstruerad så att man måste skruva ut kronan motsols innan den kan dras ut och användas för att ställa tid och datum eller vrida upp verket. När man är klar skruvar man tillbaka kronan igen. En krona som trycks fast drar man bara ut, och trycker sedan in igen. Skruvade kronor är vanligast på ur av dykartyp där själva skruvfunktionen är en del i konstruktionen för att hålla klockan vattentät. Det finns dock exempel på dykarur där kronan inte är skruvad och där man istället använt olika packningskonstruktioner för att garantera tätheten. Den skruvade kronan har dock fördelen att den inte kan dras ut av misstag och ge läckage av vatten. På klockor med flera olika komplikationer, exempelvis en kronograf, förekommer ofta extra kronor eller tryckknappar för att sköta andra funktioner på klockan, exempelvis tidtagningen. Designmässigt har olika tillverkare laborerat med olika utformning på kronorna och skydden runt dem. Nedan visas några exempel på vanliga krontyper och kronskydd.
Bakboetten, eller baklocket, är själva baksidan på klockan. Den är oftast gjord i ett stycke solid metall. Den kan också ha ett litet inflikat glasfönster genom vilket man kan se urverket. Vanligtvis är baklocket tillverkat i samma material som resten av klockan, men ibland kan själva boetten vara i ett material och baklocket i stål. Ofta ser man detta på vintageklockor där själva boetten kan vara tillverkad i en billigare metallegering medan boettlocket är i solitt stål.
På baklocket finns ofta någon form av gravyr eller prägling. Det kan handla om modellens referensnummer, angivelse av vattenskydd, info om själva klockan samt symboler och logotyper för den specifika tillverkaren eller modellserien. Det finns också en typ av baksidor som är transparenta. I dessa fall är materialet glas vilket gör att man kan se urverket. Detta är vanligast på klockor där tillverkaren gärna vill visa urverket, som då ofta är vackert dekorerat. Men det förekommer också på rena sportklockor där verket inte är särskilt genomarbetat. Oavsett vilket så är det för en klocknörd nästan alltid kul att kunna se vilken maskin det är som faktiskt snurrar inne i klockan.
Glas
I huvudsak används tre typer: plexiglas, mineralglas och safirglas. Det finns en del varianter även på dessa glas som i första hand handlar om materialsammansättning.
Plexiglas, hesalit eller akrylglas är den billigaste sortens glas och var förr det vanligaste glaset för armbandsur. Denna typ av glas har både för- och nackdelar. Den största nackdelen är att det väldigt lätt blir repigt eftersom det är gjort av ett mjukare material än de mer moderna glasen. Å andra sidan är materialet i glaset ganska segt så det tål hårda stötar och det blir heller inget splitter i klockan om olyckan skulle vara framme.
Mineralglas är tillverkat av glas som har värmebehandlats eller exponerats för kemikalier för att göra det mer resistent mot repor. Dock är det inte lika motståndskraftigt som safir, och repor kan dyka upp med tiden. Om ett mineralglas är fullt av repor bör det ersättas, framför allt för att reporna gör att hållfastheten minskar och glaset splittras lättare om det utsätts för slag och stötar.
Safirglas är den dyraste och mest slitstarka sortens glas eftersom det är till verkat av aluminiumoxid kristalliserad på hög temperatur, vilket ger ett bra resultat när det gäller hållfasthet och skydd mot slitage. Safir är mer resistent mot repor och stötar än någon annan typ av glas och splittras ytterst sällan. Det är upp till sju gånger hårdare än stål och torde vara den vanligaste glas typen på kvalitetsur.
Idag antireflexbehandlar många tillverkare glaset för att öka läsbarheten. Vanligast är att behandlingen, eller coatingen, sitter på ovansidan av glaset, men det är heller inte ovanligt att den sitter på undersidan eftersom behandlingen i sig kan repas. En klocka vars glas är antireflexbehandlat kan alltså efter en tid upplevas som repig trots att det är coatingen som är repig, inte själva glaset. I dessa fall byter man nästan alltid hela glaset.
Urtavla & visare
Urtavlan och visarna hör till de mest visuella delarna. Det är liksom här det händer. Att gå igenom samtliga tavel - och visartyper med variationer är en omöjlig uppgift, men vi kan titta på några huvudtyper. I grund och botten brukar urtavlor ha en av två olika grundutformningar: med applicerade eller målade/tryckta index. Och med index menar vi här de markörer på urtavlan som representerar sekunder, minuter och timmar. Tavlor med applicerade index känns igen på att index har någon sorts markör som är ditsatt på tavlan. Det kan vara runda cirklar i metall som fyllts med lysmassa, stenar, siffror i metall, eller något annat som fästs för att markera timmar och minuter. Många av dessa typer av index har fantasieggande namn som baguettetavla eller guilloche, begrepp som det kan vara kul att fördjupa sig i.
På en tavla med målade eller tryckta index har man valt att markera index genom att måla eller trycka dit siffror, små streck eller vad det nu kan vara man som tillverkare har hittat på. Ofta har man dessutom fyllt på med lysmassa. Det är inte ovanligt att till och med själva indexet enbart består av lysmassa.
Vad gäller den visuella utformningen av index så finns det normalt tre huvudspår att välja mellan: arabiska siffror, romerska siffror och enkla stavar eller annan sifferlös markör, som exempelvis punkter. Vissa tavlor är å andra sidan helt utan index. Kombinationsmöjligheterna är dessutom oändliga och det går att hitta det mesta i designväg. Visarna är ytterligare ett område där det går att nörda ner sig ordentligt. Även här finns ett antal olika varianter som ibland är specifika för en tillverkare och ibland är generella. Klart är att visarnas utformning är en minst lika avgörande detalj för klockans estetik som tavlan och boetten.